Det tar mindre än 10 minuter för en häst...

Sommarens frihet från att passa tider för skolbuss, träningar och annat ger hjärnan en chans att hinna i kapp och otänkta tankar hinner tänkas klart. Här kommer ännu en tanke som legat och väntat på sin tur.

Vid några tillfällen har jag haft ryttare som tagit AT-lektioner men som saknat egen häst. Då har möjligheten funnits att få låna ridskolehästar för uppsuttna AT-lektioner. Oavsett ryttare har följande scenario utspelat sig.

Ryttarna gör i ordning hästarna och tar in dem i ridhuset. Hästarna lommar efter, lagom frånvarande och ställer upp på medellinjen (som de alltid gör). Vi börjar lektionen, för det mesta tar jag bort alla extra remmar, "stämmer av" ryttaren i sadeln och ber om skritt.

Hästarna lunkar ut på spåret, eftersom jag fokuserar helt på ryttaren och inte ger instruktioner för hur hästen ska ridas så lämnas hästarna i fred. Beroende på hästens vardagliga förhållningssätt till ridning så sker olika saker. De som rids med gummisnodd intar "gummisnodds positionen", de som förväntar sig grova tygeltag kliver på utan att vila i steget, de tröga hästarna soskar på.

Det är inom 10 minuter som transmogrifieringen (läs Kalle och Hobbe för förklaring) tar form. Hästarna "kliver ut ur ridlektionsdimman" och börjar titta sig omkring, de som intagit gummisnoddsposén börjar sträcka ut halsen, de taktande stillnar sig och de soskande får fart. Och allt ryttarna gjort är att rida i skritt och vara noga med att hitta de tre rörelser som bjuds ryttarens kropp via skritten.

För det mesta vågar vi oss på trav, då kan det bli några tumultartade minuter. Många ridskolehästar är vana vid ryttare som balanserar sig i tyglarna (läs: hästens mun) och det gör att frågan om trav leder till att hästarna förbereder sig muskulärt (spänner halsmuskulaturen och vissa låser även käkarna) för att kunna hantera en obalanserad ryttares tygeltag.

Nu har jag inga synpunkter på hästens trav utan mer på ryttarens balans vilket gör att vissa ryttare bara får "ta ett travsteg" innan vi bryter av på grund av obalans och jag låter dem hellre ta mantag än tygeltag skulle det behövas.

Vad händer då? Jo, hästarna hjälper ryttarna genom att börja göra mjuka övergångar mellan skritt och trav, de kan dessutom bryta av eller korta traven skulle de uppleva att ryttaren behöver återfinna sig själv.

Vad finns det då för mig att göra, när hästen tar över jobbet? Jo, jag gjuter mod i ryttaren (särskilt de som ser sig som rutinerade och erfarna ryttare), berättar att det är helt ok att bara trava de steg som de kan hålla balansen och följa hästen - om det så bara är fyra steg (en långsida är bara ett antal repetitioner av fyra steg). Jag uppmuntrar och bekräftar när det blir rätt (för att det blir fel känner alla, det är när det blir rätt som det är svårt att lita på sin egen förmåga...) Jag berättar att det är helt ok att låta hästen gå i sin egen form, för när vi rider AT är det ryttarens form som är högsta prioritet.

Dessa hästar ofta har varit erfarna ridskolehästar som, när de förstått att detta är något utöver det vanliga, bjudit på sig själva utöver det vanliga. Hästarna är alltid beredda att ge när vi visar oss mer intreserade av att få än av att ta. Det tar dem mindre än 10 minuter att lägga om mentalt när de slipper "spjärna emot" muskulärt då en häst är en häst är en häst...

Som ryttare tar omställningsprocessen betydligt längre tid, vi kan i vissa fall prata om år. För att skola om sig krävs det att vi vågar bli ombörjare, vågar bli oerfarna och vågar släppa taget om våra befästa vanor - bara då kan vi ta emot det hästen lär oss i kraft av att vara häst.

När vi blivit balanserade och följsamma ryttare står vägen öppen för oss att få en balanserad och följsam häst genom att skola den.