Testa spiralen

Ett referat av Dr Tim Cacciatores forskning om hållning i "Ökad dynamisk reglering av postural muskeltonus via lektioner i Alexanderteknik".

Det är lätt att vi associerar hållning till något som vi håller i och det ofta med viss muskelansträngning. Det gör att när jag pratar om hållning så ser jag att många sträcker på sig och håller sig kvar där med muskelkraft.

Att ha en god hållning är egentligen en fråga om att stå upprätt med huvudet ovanför fötterna med en kropp däremellan. Visst behövs det muskler som arbetar för att huvudet ska vara kvar där uppe och de musklerna behöver ha en viss tonus (anspänning) för att kunna göra sitt jobb, frågan är hur mycket behöver de hålla i?

Den här forskningsrapporten publicerades i Human Movement Science (2010) och jag gör en kort sammafattning av den.

Hjärnan måste reglera graden av anspänning musklerna behöver ha för att kunna stödja kroppen i relation till gravitationen. Denna långvariga muskelaktivitet kallas postural tonus och är särskilt viktig kring kroppens längdaxel för att förhindra att ryggraden kollapsar.

Det lätt att ta för givet att den posturala muskeltonusen har studerats noga och är vetenskapligt förklarad. Men så är det inte. Det beror främst på att postural muskeltonus är svårt att mäta. Det faktum att den ger små utslag, pågår länge och har ett stort utbredningsområde i muskulaturen gör att den är svår att kvantifiera. Till skilland mot balans (hur vi placerar vår massa över våra fötter) som är ett helt annat fenomen som är betydligt mer studerat och vars funktion är mer förstådd. Det beror på att de ofta återkommande rörelserna framåt och bakåt som uppstår när vi balanserar oss är lätta att mäta, till skillnad mot de kontinuerliga krafter som svarar mot gravitationen.

För att kunna mäta den posturala tonusen använde sig Cacciatore av vår förmåga att rotera kring vår egen axel (ryggraden). Den spiralliknande rörelsen fungerar inte som ett stöd mot gravitationen utan det motstånd som finns i kroppen mot att vrida sig runt den egna axeln speglar en individs muskulära anspänning som svar på gravitationen.

De mätpunkter som användes var nacke, bål och höftled. Mätningarna visade hur muskelaktiviteten i varje region samverkade istället för att mäta aktiviteten i en enskild muskel.

Stela människor är 3-4 gånger så stela som mindre stela människor. Den skillnaden i postural tonus kan bero på två saker 1) graden av muskulär anspänning 2) hur anspänningen kan regleras dynamiskt i relation till hållning eller belastning. En individ med låg anspänning kan antingen ha en låg grundtonus eller anpassa sig dynamiskt under spiralvridnigen - genom att "släppa taget" (minska aktiviteten) i de muskler som behöver längas och genom "ta upp slacket" (öka aktiviteten) i de muskler som kortas. De resultat som studien gav var att muskelaktiviteten var fixerad hos stela människor medan muskel tonusen omvandlades mer dynamiskt hos de som var mindre stela.

Studien visade att AT-lärare visade på betydligt lägre motstånd mot vridningen än kontrollgruppen, i genomsnitt var motståndet hälften så stort hos AT-läraren vid alla mätpunkter.

Det går inte att särskilja än hur mycket som beror på låg grundspänning eller anpassningsbarheten i anspänningen men det går att mäta hur muskeltonusen anpassar sig och mätningarna visade att den posturala muskeltonusen hos AT-lärare var mer anpassningsbar än hos kontrollgruppen.

I en annan studie med människor med ryggsmärta användes samma mätmetod före och efter en serie av 20 AT-lektioner. Studien visade på minskad stelhet kring ryggrad och höftled efter lektionerna.

Att kunna förhålla sig upprätt i relation till gravitationen utan onödig anspänning främjar rörligheten. Det i sin tur främjar följsamheten för oss som ryttare. Som jag ser det kan du nu göra en "egen kontroll" av din muskeltonus. Rotera långsamt kring din egen axel (ryggraden) åt båda hållen. Kärvar det? Tippar axlarna? Hur är fötternas kontakt med golvet? Påverkas andningen?

Behöver du hjälp att snurra upp dig så finns jag i Stockholm 19-20 november. Välkommen!

"Gud måste gilla dans, annars hade han inte sett till att det mesta i rymden snurrar runt sig själv och runt något annat."