Lättridning

Jag fick en fråga om lättridning:

"Jag begriper inte hur lättridning kan vara bra för hästen. Jag har fått för mig att lättridning är något som hittades på efter Franska revolutionen, och att lättridningen togs fram för att oerfarna skulle hålla sig kvar i sadeln under långa travetapper. Jag har också läst en studie där man har testat belastningen och kom fram till att bogpartiet i helhet men främst det benpar som är i marken när man sitter ner belastas. Sen vet jag att lättridning förespråkas av väldigt många så jag inser att jag kanske har helt fel."

Historik

Historisk sett stämmer det att lättridning blev på modet efter Franska revolutionen. Militären insåg att man hade mer häst och mer ryttare kvar efter långa marscher om ryttaren red lätt istället för att sitta i traven. Både häst och ryttare hade alltså mer krafter kvar. Korrekt utförd lättridning är något som spar energi, både för hästen och ryttaren. Som f.d. distansryttare har jag dessutom praktiskt erfarenhet att rida långa sträckor (4-8 mil på en dag) i mest trav och lättridning är definitivt att föredra framför sittande trav.

På engelska heter lättridning ”posting trot”. Enligt föreläsningar om ridkonstens historia a Craig Stevens kommer ”posting” från ”postilion” vilket avser en ryttare som red en av täthästarna som drog tunga diligensvagnar. Det kunde vara 6 till 8 hästar som drog en vagn så kusken fick hjälp med styrningen av denna tätryttare. Hästar som drar tunga vagnar på detta sätt travar mer än de galopperar. Lättridningen lär ha uppfunnits när dessa ryttare i slutet av dagen var för ömma i baken för att sitta och för ömma i fötterna för att stå.

Eftersom det på så sätt var arbetarklassen som uppfann lättridning var det inget som adelsmännen i Europa före Franska revolutionen la sig till med. Lättridning är en mycket användbar bruksridning. Detta kan märkas än idag då lättridning används vid ridning av den unga eller omusklade hästen, vid uteritt och vid uppvärmning inför t.ex. ett dressyrpass. Däremot ser vi inte lättridning i själva dressyrprogrammen (jag är inte uppdaterad på vad som ingår i lätta dressyrklasser, här kan lättridning ingå) utan här är det att sitta i traven som gäller. Kanske är det ett arv i från adelsmännens definition av fin ridning från tiden före Franska revolutionen som gör att nedsittning i trav är det som gäller inom dressyrtävlingar?

Korrekt lättridning

Korrekt utförd lättridning spar alltså energi och kraft för hästen jämfört med nedsittning i trav. Vid korrekt utförd lättridning låter sig ryttaren lyftas ur sadeln av hästen, för att därefter mjukt böja knäna och återigen smyga ner i sadeln innan hästen återigen skickar upp ryttaren. När lättridning på detta sätt görs i samklang med hästens rörelsemekanik spar både häst och ryttare energi. Ryttaren ska varken stå i stigbyglarna eller knipa med knäna.

Vid lättridning jämfört med att sitta ner i traven kan hästen ta ut sin rörelsemekanik och verkligen trava med långa steg, en häst ovan vid att bära ryttarens vikt har ofta lätta att hantera ryttaren om denna rider lätt i traven jämfört med om ryttaren sitter ned. Allt under förutsättning att ryttaren har bra egen balans vid lättridning så klart!

Belastningen

Vid all ridning belastas framdelen mer än bakdelen. Ryttarens vikt fördelar sig så att ca 2/3 av ryttarens vikt belastar framdelen och 1/3 bärs upp av bakdelen.

Traven är en tvåtaktigt rörelse där hästen hoppar från en diagonal till den andra, alltså höger fram och vänster bak, samt vänster fram och höger bak.

När du i lättridningen sitter ner så bär hästen din vikt något mer mot bakbenen, och när du lättar ur sadeln något mer mot frambenen.

Så om du sitter ned på höger fram är det samma sak som att du sitter ner på vänster bak. När du sitter ned bär alltså hästen din vikt något mer mot bakbenet, och i det här fallet mer specifikt på vänster bak. I det här exemplet lättar du när vänster fram är i marken och vänster fram belastas alltså något mer än höger fram. Det här är skälet till att även om du enbart rider rakt fram i trav (ex utomhus) så ska du regelbundet byta diagonal. Det här är också skälet till att hästen har mer krafter kvar efter en lång tur om du rider lätt och regelbundet byter ben du sitter ner på. Hästen kan då återhämta sig under gång och spara respektive använda varierade ben och muskler.

Vilken diagonal du ska sitta ner på

På grund av hästens naturliga asymmetri vill hästen ofta att du rider lätt på ena eller andra diagonalen. Det är inte ovanligt att hästen tar något galoppsteg eller hoppar till i traven ifall du sitter på ”fel” diagonal ur hästens synvinkel. Hästen ser på så sätt till att du är tillbaka på den diagonal där hästen är bekvämare.

I vissa fall är det mycket lätt att känna när du sitter på ”fel” diagonal eftersom hästen kan kännas ojämn eller till och med halt i traven när du rider lätt åå denna diagonal. För att träna hästen till att bli mindre asymmetrisk vill du rida lätt mer på den diagonalen hästen är obekväm på än på den där den är bekvämare när du rider ute och på rakt spår.

På böjda spår är det lämpligt att du sitter ner på ytter fram, och alltså inner bak. När du sitter ner på ytter fram så avlastas hästen inner bog relativt sett, samt att att inner bak relativt sett bär mer vikt vilket hjälper hästen att svänga i balans.