What goes around comes around

Det kan te sig lite märkligt att en av hästsveriges stora har hamnat i glömskans garderob bara för att återupptäckas av Craig Stevens, en amerikan. Och att det finns en svensk som 1836 satte ord på huvudets betydelse för hållningen. En tanke som FM Alexander, från Australien, betonar som grunden i sin bok Use of the self från 1932.

Vår svenske pionjär Adam Ehrengranat levde och verkade i Sverige mellan 1781-1842, 1836 publicerades boken Ridskolan eller ridläran. I den boken kan du läsa om den klassiska ridningens principer på svenska (något ålderdomlig men fullt begriplig).

I första paragrafen i kapitlet Om ryttarens ställning enskilt börjar Ehrengranat med att slå fast att huvudet ska vila på toppen av ryggraden och att halsen ska vara rak. Huvudet ska hållas i en sådan position att ryttaren alltid tittar framåt mellan hästens öron. Detta för att "en rak direction af ryttarens blick bidrar väsendtligen till en jemn eller afvägd hängning".

I nästa paragraf skriver han att huvudet kommer först inte bara i teorin utan även i praktiken. Som ett enkelt experiment, för att klarlägga huvudets betydelse för jämnvikten, föreslår han att man bara ställer sig på tå och känner hur jämnvikten påverkas av hur huvudet lutas fram, bak och åt sidorna (gör inga häftiga rörelser!)

Men vad är det för hängning Ehrengranat avser??!

Jo, den kan illustreras med följande kommentar direkt ur verkliga livet från vår granne 60 år till min son, då 6.

- Men va' lång du är, utbrister grannen, dina fötter når ju ända ner till golvet!

Och så är det. Sätt dina fingrar i gropen bakom örsnibben, där innanför vilar huvudet på atlaskotan (två tumstora plattor kallade kondyler). Från den punkten "hänger" dina ryggkotor en efter en som ett pärlband, i slutet av ryggraden hänger korsbenet och bäckenet och från bäckenet hänger dina ben, vart och ett, ända ner till golvet.

Sitter du till häst innebär det att du tillåter sittbenen att hänga ända ner till sadeln. Om du sen låter benen hänga och strävar efter att ha dem intill hästens sidor kommer de att "ta den böjning" de behöver för att kunna omsluta hästen, utan större muskulär ansträngning, fast kanhända med viss muskulär töjning ;-)

Den sanna konsten åldras inte, står det i Ehrengranats bok. Den sanna konsten är tidlös och kanske är det därför den hittas om och om igen fast denna gång i en annan del av världen...