Galopp är galopp, men hur tar vi oss dit?

Ridning är något som pågår och har pågått över hela världen. I den moderna ridningen talas det om en tysk och en fransk skola. Det är den tyska skolan som i stort format den moderna svenska ridningen och den franska har klivit tillbaka.

Veckans betraktelse kommer sig av att jag för en tid sedan fick se undervisning ledd av Lena, som företräder den franska skolan, och en instruktör inspirerade av den tyska under samma vecka.

Lena undervisade ett ekipage där hästen var ca 5 år och målet var att träna galoppfattning. Arbetet påbörjades med att länga och korta skritten och via counted walk sen ta in hästen på en volt tillbaka för att på så vis "sätta hästens kropp/skelett i rätt position för att kunna fatta galopp". En signal från ryttaren och med lyft i framdelen gör hästen ett "galoppanslag". Efter några gånger fattar den lugnt och i balans galopp och tar några steg. Obalans leder till avsaktning och omtag - lugnt, i balans och kontrollerat.

Den andra instruktören sitter på en 5 årig unghäst och ska lära den fatta galopp. Kommer fram i trav i ett friskt tempo, gör lite öppna och sluta efter långsidorna och travar in hästen i galopp i hörnpasseringen mot långsidan. Hästen far fram som en lågt flygande projektil, tempot är friskt och i hörnpasseringarna smäller det i ridhusväggarna av underlag som sprättar upp. Instruktören ropar upp mot hästens ägare på läktaren att det "kan se illa ut när de lär sig galoppera" och tar några varv till.

En ryttare som är van att se ridning som i exemplet ovan, som får veta att det som sker är helt normalt och "så det går till" av en välkänd instruktör. Som dessutom man är van att se ridning med tydlig hjälpgivning, att själv få instruktioner som inbegriper både skänklar och händer - allt applicerat på en gång och där lösningen på hästens balansproblem är fartökning.

Den ryttaren skulle ha svårt att förstå det arbete som Lena gör - bara av det skälet att det skiljer sig så mycket från det ryttaren är van vid. Den franska skolan lägger tonvikten vid handen, den tyska sätet. Det franska betonar position och den tyska fart.

Jag hade önskat att ägaren till den unga hästen som for runt som ett skållat troll hade fått se Lenas lektion, fått se att det finns en annan väg till galopp som förvisso gör hästens mentalt trött men utan onödiga påfrestningar på leder och ligament.