Hästarna är på bete nu. Äntligen, antar jag att de tycker, ovanligt tidigt om ni frågar mig. Skolan slutar till veckan och det har funnits år då björkarna knappt haft musöron vid skolavslutningen - i år är det redan högsommargröna lövverk.
Men, men nog om detta och över till dagens inlägg.
Kan det vara så att hästen är den sista sanna humanisten? En humanist är en som ser till individen och betonar vikten av respekt för värdighet och rättigheter.
Hästen, ser dig som den du är. Den ser förbi titel, förmögenhet, utbildning, märken på kläder och annan utrustning. Den ser dig. Den läser dina signaler och försöker utföra det du begär - eller det den uppfattar att du begär. Den dömer ingen och är beredd att göra ett nytt försök ochförlåta allt.
Under mina år i och kring hästar har jag sett hästar "klä av" människor deras position bara av att göra det den blivit uppmanad att göra, istället för att göra det människan (tränare/ryttare/kusk) hade för avsikt att hästen skulle göra. En del människor har kunnat ta det med ett skratt baserat på sund självdistans - andra har idiotförklarat hästen och i samma andetag antagligen känt sig förnedrade.
Jag har också sett hästar stå i givakt för en människa. Då tänker jag främst på Alf Olofsson, tidigare förvaltare på Wången. Han hade hästarnas uppmärksamhet och respekt av att bara vara.
Hästen saknar förmågan att ljuga och att förställa sig. Den kan bara svara på det som sker i ögonblicket. En häst har ingen dold agenda... Hur många av oss kan säga det om oss själva?
Men, hästen är en häst och vi är människor. Små, lätta och långsamma i relation till hästen. Hästar har lärt sig tolka "vår natur och vårt kroppsspråk". För att vår relation ska bli en tvåvägskommunikation är det viktigt att vi lär oss mer om hästen och hästens natur.
Därför vill jag föreslå denna sommar ska bli en sommar i horsmanismens tecken. Ta dig tid att studera din häst. De stora gesterna är lätta att se, det jag vill är att du ägnar tid åt att leta efter de småsmå skiftningarna som utgör en viktig del av hästens kommunikation.
Se på hästen så som den han/hon är, bortse från stam, pris, meriter, ras och allt annat som kan färga din uppfattning om djuret. Betrakta hästen så filterlöst som du bara kan.
Då tror jag att du, liksom jag, ser en sann humanist.
tisdag 8 juni 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Härligt inlägg!
SvaraRaderaJag följer din uppmaning - och gör så varje år! Tyvärr är vädret just nu så tråkigt att det får bli rundor i hagarna, men vänta bara tills solen börjar skina! Då kommer jag sitta och betrakta dessa fantastiska varelser i timtals, som jag alltid gör. Det är minst lika intressant som att titta på folk på ett fik i stan, och mycket mer givande!
En härlig sommar till er också!
Helena, du är en förebild och jag hoppas att fler gör som du och tar en "solig dag" vid hagen.
SvaraRaderaDet måste också vara intressant att göra det regelbundet för precis som med människor kan dynamiken i flocken ändras från ett år till ett annat.
För mig som är ny inom horsemanship är position något som jag studerar med särskilt intresse. Hur tar en häst plats för en annan, hur och när viker de sig, hur reglerar de fart och riktning på varandra, vem avslutar putsningen och hur??
Jag ska tänka på dig när jag tar min fikakorg till hästhagen. Kanske har vi tur och våra go'vädersdagar sammanfaller.