Perception i Ridsport, tema säkerhet

Bläddrade i Ridsport nr 10. Det stora temat för numret var säkerhet. Enligt artikeln är hästar farliga djur och allvarliga olyckor händer lätt. Absolut. Håller med. Visste du att hästens reflexer är 6-7 gånger snabbare än människans? Vi hänger helt enkelt inte med när hästen reagerar. Och blir hästen verkligen rädd, då går det undan. För hästar är ett flockdjur med flykt som bästa försvar.

Så långt håller jag med om det som tas upp i Ridsport. Men sen spårar det i mina ögon ur. Inget om att hästar kan vänjas vid allt det som finns i och omkring ett stall, inget om att hästar faktiskt behöver få vänja sig vid allt detta, inget om hur jag som människa kan visa för hästen att jag är flockledaren och alltså den som har koll på omgivningen så hästen inte behöver ta det ansvaret.

Jo, ledarskap nämns. Punkt. Det nämns också att den som hanterar hästar bör vara lugn och konsekvent. Punkt. Inget fel i något av detta, men det förklaras inte hur du gör för att skapa vägar för kommunikation med din häst.

Vad tas då upp? Det skrivs om om hur hästens omgivning ska utformas så att när den blir rädd och försöker springa iväg så ska den inte fastna i något. Absolut, jag håller med. Skottkärror, grepar och annat ska förvaras så att varken hästar eller människor riskerar att snubbla över dom. Men det går inte att plocka bort allt som kan skrämma en häst. Hundar, plastpåsar, barnvagnar, paraplyer, regnkläder, myggsprej, traktorer, älgar osv. Listan kan göras lång!

Vem har inte behövt hantera en häst som blir rädd för något? Själv tycker jag att det är bra mycket bättre att träna min häst att hantera skrämmande saker, och se till att jag har kommunikationsmöjligheter och att jag är tydlig i mitt ledarskap. Att vara lugn och konsekvent är bara en liten del i allt detta. Visst kan hästar haja till och titta lite extra. Vilket för övrigt Yeats gjorde idag när vi skulle passera stonas sommarhage. Inte vet jag vad han tänkte på men det verkade som att han inte kände igen stona. Det har gått i hagen bredvid hans hela vintern. Men nu var det alltså på en ny plats och SÅ BRUKAR DET INTE VARA sa Yeats. Eller nått i den stilen. Var jag lugn och konsekvent? Absolut. Gjorde även flexions så att han tuggade. Och lite annat som jag inte ska gå in på här för då tar den här bloggen aldrig slut.

Det handlar alltså inte om att lobotomera hästen. Det handlar om att, när hästen blir spänd och nervös, fortfarande ha möjlighet till kommunikation. Om du vill kalla detta sätt att jobba med hästar för Natural Horsemanship, sund hästhantering, säker hästhantering eller något annat spelar ingen roll. En häst är en häst är en häst.

En liten ljusglimt fanns i Ridsport. På tredje sidan av temadelen berördes just detta. Att ”problemhästar” sällan har att göra med hästen utan med hur hästen hanteras av människorna.

Ridsport ger förslag på litteratur där du kan lära dig mera om säker hästhantering. Den bok de nämner är Hästhållning i praktiken av Mats Mellberg. Det står mycket i den boken och en del saker är bra, andra är helt fel. Ett exempel på det senare är avsnittet om problem vid longering. ”Hästen är rädd för piskan. Stryk mjukt piskan över hästens kropp. Prata lugnande.” Så långt allting gott, men sen kommer det. ”Sluta om hästen blir spänd och börja om när den slappnar av igen”. Att sluta stryka med piskan när hästen blir spänd är det absolut sista du vill göra! Det enda hästen lär sig i det fallet är att det läskiga försvinner om den blir spänd. Det du måste göra är att vänta tills hästen börjar slappna av, då tar du bort långpisken. Det hästen då lär sig att det läskiga försvinner när den slappnar av.

Vill du läsa mer om ledarskap och markhantering av hästar kan jag istället rekommendera Sven Forströms böcker ex Horsemanship från grunden, eller Kelly Marks bok Perfect Manners. Föredrar du DVD kan jag rekommendera Ed Dabneys Six keys to harmony.