Skritt - gångarternas moder!

I helgen hade jag glädjen att få ha kurs i Piteå. Det var 10 ryttare som red 1 lektion var lördag och söndag. Det var en blandad grupp med allt från nybörjare till ekipage jag följt under flera års tid. Den yngsta deltagaren var 10 år och började rida med mig i Stockholm i vintras och vi har fokuserat på sitsträning i skritt och trav. Ronja travade för första gången på egen hand under helgen och var mäkta stolt efter den bedriften! För mig är det ett privilegium att få följa utvecklingen. Tack vare sitsträningen kunde Ronja kontrollera hästen i trav på egen hand utan att hänga hästen i munnen eller tappa följsamheten i sitsen. Snyggt jobbat Ronja!

Men, det som jag främst vill ta upp i denna blogg är skritten. Jag får ibland frågan om man får göra annat än att skritta för mig. Jo, det får man. På kursen var det flera deltagare som övade på övergångar mellan skritt, trav och galopp, samt flexions i trav och galopp. Men jag ser ingen fördel varken för häst eller ryttare börja blanda in fart om inte grundläggande förståelse för kommunikation (läs hjälperna), balans och hållning saknas hos ryttare eller häst eller båda. Och det är inte för inte som skritten kallas för gångarternas moder.

Skritten är den gångart som lättas påverkas av ryttaren. Det har modern forskning visat vilket du kan läsa mera om här >>. Kanske är det därför som det inom traditionell dressyr sägs att du inte ska arbeta hästen i skritt då detta förstör skritten. Det är inte sant. Det handlar om hur du använder handen och vad som uppfattas som ett bra ”stöd”.

Om ryttaren använder sin hand bakåt kommer hästen med stor sannolikhet att hänga i tygeln. Hästen kan göra detta antingen genom att släppa iväg sin egen kroppsvikt framåt, eller använda sina halsmuskler för att spjärna i tygeln. När detta händer kommer skritten att försämras. Det gör traven och galoppen också men här märks det inte lika tydligt.

Åter till hästen som hänger i tygeln. I det första fallet måste hästen fås att balansera sig själv och i det andra måste hästen fås att slappna av i halsmusklerna. Du får hästen att balansera bättre, alltså inte hänga på tygeln genom att använda halvhalten (dvs resa handen rakt upp för att sedan sänka den). För att få hästen att slappna av i halsmusklerna kan du vibrera lätt i tygeln.

För att sedan inte få hästen att hänga igen måste ryttaren vara följsam och tillåta den naturliga pendlingsrörelsen i hästens hals. Gör ryttaren inte det försämras också skritten och i värsta fall börjar hästen passa. Det är här som din uppfattning om vad ett bra ”stöd” är för något blir avgörande. Kontakten mellan hästens mun och din hand bör inte vara mycket mer än tygelns vikt. Har du mer än så hänger hästen i dig och det innebär inte bara att det blir jobbigt för dina armar, det innebär också att hästen inte har någon bra hållning.

Hållning hos hästen, syns enklast när hästen står stilla. Kolla på hovarna. Oftast står hästen ojämnt. På engelska finns begreppet ”square”, jag har dock aldrig hört ett motsvarande begrepp på svenska. Tänk dig att du tittar ner på din häst ovanifrån. ”Square” betyder att hästens hovar är jämnt placerade så det bildas en rätvinklig rektangel. När detta sker har hästen början till korrekt hållning, dvs ryggraden är rak sedd uppifrån.

När hästen under rörelse rör sig med bakdelen inriktad på framdelen (vilket motsvarar att den är ”square” fast i rörelse om du förstår hur jag menar) och dessutom har resning på halsen motsvarande dess utbildningsgrad, samt är lätt i handen, då har hästen så gott som garanterat en bra hållning och balans. Det du då upplever som ryttare är att hästen under rörelse har lika lätt att svänga till höger som vänster, göra höger och vänster öppna respektive sluta, ryggar rakt bakåt, har lika lätt för höger respektive vänster galopp osv. Det synliga beviset på att hästen rör sig i balans och med hållning är att hästen lätt kan utföra det du ber om. För både häst och ryttare är det lättare att hitta denna goda hållning och balans i skritt för skritten är den enda gångart där båda i lugn och ro kan utforska just sin egen och den andres balans. Skritten ger dessutom tid för att befästa kommunikationen, alltså hjälperna. När grunden är lagd är trav och galopp inget större problem, men att träna trav och galopp innan grunderna finns på plats är bara en lång omväg tillbaka till början och slöseri med tid även om det känns som att man tränat ordentligt.

Klassisk dressyr handlar inte i första hand om att träna konditionen hos hästen, utan om att träna hållning och balans.