En lodlinje är mer än en rak linje

I tidigare blogginlägg har jag skrivit om den lodräta sitsen och varför det är viktigt att vi strävar efter att orientera kroppen kring lodlinjen.

Lena och jag har tagit några bilder där Lena agerar ryttare och jag håller i lodlinjen. Den första bilden nedan illustrerar den idag så vanliga något bakåtlutade sitsen - på den avviker ryttarens kropp rätt rejält från lodlinjen. Den uppmärksamma läsaren ser att Lena får balansera den bakåtlutade ryggen med att både föra fram både underskänkel och huvudet för att undvika att ramla bakåt. På en häst i rörelse hade hon dessutom fått använda sig av tyglarna för att hålla balansen.

Det går att få till en hyfsat rak linje mellan axel, höft och häl på den sitsen, precis som vi gör här på bilden men då möter den i sig raka linjen jordens yta med en vinkel mindre än 90 grader.

På den här bilden visar vi det som brukar kallas skrev eller hängsits. Här kan man se att avvikelsen mot lodlinjen är mindre än i de övre bilderna och att vinkeln är större än 90 grader mot marken. Även i denna sits kan ryttaren bli instabil och behöva balansera sig i tygeln men så länge hästen rör sig kontrollerat kan ryttaren ha en lätt kontakt i tygeln.

Sista bilden är vårt bidrag till att illustera den lodräta sitsen.

Jag vill tacka Lena och min stabila (om än omusklade) häst Woody för sin medverkan på bilderna.

Om du är intresserad av att provrida Woody så gäller det att vara morgonpigg. Lördagen d 2 april kl 9 finns det en möjlighet till en lektion (60 min) Alexanderteknik i Vallentuna. Läs mer på Birga under kurser/mässor.

Den 27 mars i Boden, via Distansridning i norr ger jag ett seminarium under den käcka rubriken "Passar min rumpa i min sadel?" Som en extra bonus kommer jag att ha ett skelett sittande i sadeln under den teoretiska delen. Det ger många aha-upplevelser kan jag lova!