Inlägg
Ryttaren till vänster är från Saumur i Frankrike (ungefär Frankrikes motsvarighet till Spanska Ridskolan i Wien, här utbildas ryttare, tränare och hästar än idag.) och rider på hästen ”Taine”. Ryttaren till höger är en tysk ryttare.
Bildtexten översatt till svenska lyder så här:
”1. Den tyska hästen travar på volt i höger varv (han är något för böjd). Taine galopperar på volt i vänster varv. Båda ryttarna använder en lätt justerad stångtygel. Notera den tillfälligt tillbakadragna ytterskänkeln hos ryttarna, framförallt synbar på Taine.”
Det som fick mig att haja till och titta en extra gång (förutom att hela boken i sig är mycket intressant) var författarens kommentar ”han är något förböjd” om hästen till höger på bilden. Jag hade inte gjort den bedömningen. Hade du?
Det är intressant att fundera kring hur vår uppfattning om hur en häst som går på tygeln ser ut, och hur denna uppfattning verkar ha förändrats från då när den här boken skrevs 1949 och fram till idag.
Men vem var General Decarpentry undrar du. Vad visste han om dressyrridning? Han visste nog en hel del. Han bestämde sig i unga år för att göra karriär inom det franska kavalleriet vilket ledde till att han i fjorton år red i Cadre Noir och under åtta av dessa år som ”Ecuyer” (rid-mästare). Från 1933 var han aktiv som domare vid internationella dressyrtävlingar i Europa och i övriga världen. Under ett antal år var han även ordförande i FEI's dressyrkommitté. Så det här är inte åsikten från någon eremit utan från en den tidens aktiva internationell dressyrdomare. Det tycker jag är intressant och tankeväckande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar