Perception: mer om att höja hästens nacke

Tack för kommentarerna och reaktionerna till mitt förra inlägg om att höja hästens huvud. Jag uppskattar verkligen att ni tar er tid att skriva och delar med av er perception av det ni såg.

I kommentarerna skrevs bla att praktiken i filmklippet uppfattades som ryckig, att om jag med min kropp gör det som hästens ska göra så får jag en uppfattning om hur det är, och att höja hästens huvud ser ut som en träningsmetod där hästen knäcker ryggen.

Nu tänkte jag ta chansen att berätta om vad jag ser enligt min dagsaktuella perception.

Jag håller med om att praktiken i filmklippet är ryckig, att ryttaren kan vara mer precis, mer effektiv och därmed smidigare och ha en lättare kontakt. Det jag ser är en ryttare som håller på att lära sig ett nytt sätt att använda sina händer. När man testar något nytt blir rörelserna lätt för yviga och man använder lätt för mycket styrka istället för teknik. Detta är inte slutmålet, utan de första stapplande stegen.

Kan jag verkligen känna i min kropp hur det känns i hästens kropp? Kanske är det så. Jag har dock nyckelben som förankrar min armar (framben) i ryggraden. Hästen saknar nyckelben. Hästens framben förankras i halskotpelare/ryggraden endast med senor och muskler. Vad innebär det? Den här infallsvinkeln hänger också ihop med min nästa kommentar. Vilka rörelsemönster och vanor har hästen med sig sedan tidigare? Hur pass optimal hållning och muskeltonus rörde sig hästen med tidigare? Jag kan ”höja” min nacke, dvs sträcka ut framsidan av halsen med olika kvalitet:
*) jag kan med avspänd muskeltonus låta huvudet komma bakåt, eller tappa huvudet bakåt genom att helt släppa de muskler som håller huvudet (aj!)
*) jag kan föra huvudet bakåt utan att svanka mer, eller helt kollapsa i min ländrygg och svanka okontrollerat (aj!)
*) etc

Är du nyfiken på att utforska med vilken kvalitet du använder din egen kropp kan jag rekommendera lektioner i Alexanderteknik med Maria!

När jag tittar på filmklippet ser jag en häst som tidigare hängt på handen (ifrågasatt med sin vikt)och därmed hängt på bogarna vilket i sin tur lett till att ländryggen kollapsat (sänkts) och bakbenen hamnat långt bak. Jag tolkar det jag ser som att den sänkta ländryggen är ett resultat av den tidigare ridningen, kanske har ryttaren även ridit med fixerade låga händer vilket också brukar leda till att hästen skjuter ut bakbenen.

Hur ska denna situation nu ändras?
1) ryttare måste få ett nytt sätt att tänka i hur händerna kan användas som i sin tur ger hästen möjlighet att ändra sitt sätt att använda sin kropp. Utan en förändrad ridteknik kan inte hästen ges utrymme att använda sin kropp annorlunda.

2) hästens invanda rörelsemönster måste också ändras och på det sätt som Philippe arbetar är det först och främst få hästen att sluta hänga på bogarna (balansera om sig) och bli lätt i handen (bryta vanan av att ifrågasätta med sin vikt). Ryttaren gör detta genom att använda de la Guérinières
halvhalt (resa handen rakt upp, genast följt av en omedelbar sänkning av handen) med syfte att höja hästens nacke. Höjden på nacken beror på den individuella hästen. I detta skede höjer ryttaren tills hästen inte längre lägger tryck på bettet. Denna halvhalt är inte ett konstant dragande uppåt utan rytmiskt upprepade halvhalter (höjning följt av sänkning).

3) Nästa steg, som inte syns i den korta filmen är att låta hästen sänka huvud och hals, men bara under förutsättning att hästen inte faller tillbaka i sina gamla vanemönster

Prioritering – lätthet eller yttre form?
För mig är alltid lätthet i kontakten mellan min hand och hästen mun viktigare än hästen ytter form. Lättheten i kontakten har prioritet över hästens yttre form. En häst i balans är lätt i handen eftersom den inte behöver stödja sig på bettet. Hästen är självbärig. Lätthet i handen är en förutsättning för att hästen ska kunna använda hela sin kropp optimalt, dvs i samling ha en engagerad ländrygg, bakben under kroppen och resning av nacken och i inte lika samlad form ha sträcka nacken framåt/nedåt, ökat påskjut av bakbenen men fortfarande ett anpassat engagemang av ländryggen.

Balans och lätthet har prioritet över hästens yttre form. Det är min perception.