För att lära sig rida behövs mer än att sitta till häst

Min tankar idag tangerar Lenas upprörda inlägg förra veckan, fast från ett lite annat håll. Denna gång ska jag berätta om de erfarenheter jag gjort då jag haft tjejer i åldrar mellan 11 och 14 på trähästen.

Arbetet på trähästen har två moment. Ett är att jag positionerar ryttaren i sadeln och då strävar vi efter att hon ska hamna så nära den lodräta sitsen som kroppen bara medger. Det andra momentet är att ryttaren "rider" trähästen och jag ger feed back på det jag känner sker i ryttarens kropp. Jag kan alltså känna om en ryttare är följsam i traven tack vare det som händer i kroppen hennes när jag ber om en igångsättning.

Något som gjorde mig förvånad i det första momentet var upptäkten att det var hart när omöjligt att röra benen fritt i höftleden, det var en påtagligt stum och stram känsla i rörelsen (en enda flicka hade helt fri rörlighet!). En grundförutsättning för en följsam sits är att benen tillåts hänga fritt från höftleden så att hästens rörelser kan absorberas av en rörelse mellan ben och bål, utan frihet i höftleden får ryttaren en stötig ridtur.

I det andra momentet, då när jag bad ryttaren rida trähästen och göra en högersväng så var det bara en (1) som svängde hästen korrekt! De övriga drog höger tygel bakåt mot sig, höger axel åkte bakåt, bålen vred sig och vikten förskjöts ut på vänster sittben. En sån svängningteknik ute i terrängen hade lett till en förböjd hals och en häst som fortsatte rakt fram, i ridhus kommer det förr eller senare ett hörn som ordnar riktningen...

Varför uppstår detta??

Min egen teori för de stumma höftlederna är rädsla, rädsla för att ramla av. Den rädslan gör att ryttaren spänner sig, låser muskulaturen kring höftleden, knäna åker upp och sitsen blir än mer ostadig och ryttaren spänner sig ännu mer och...ond cirkel, javisst!

I tekniken för höger sväng är jag övertygad om att det är instruktören som brister. Bara kommandot "sväng höger" räcker inte för att lära ryttaren HUR hon ska svänga hästen. Ryttaren försöker lösa uppgiften på sitt eget sätt, som ofta blir just dra hästens huvud till höger varianten, med allt vad det innebär av vridning i kroppen (med obalans och osäkerhet som ytterligare lök på laxen).

Hur kan man komma tillrätta med de här problemen?

I det första fallet med en bra och systematisk sitsträning, där fokus ligger på bibehållen balans i de olika rörelserna i skritt innan farten ökas. Trygghet är en absolut förutsättning för både balans och avspänning.

I det senare fallet behöver instruktören verkligen instruera eleverna i svängandets konst. Det kräver kunskap om hur hästen positionerar sig för att föra sin vikt från ett rakt spår till ett böjt. Hästen är ingen motorcykel, man ska inte välta runt hästen i svängen, den behöver få plats för alla sina ben. Bara en sån sak...