Myten om att ställa hästen med vikten

Många påstår, och det står även skrivet i ex Ridhandboken, att ryttaren kan ställa hästen med hjälp av vikten. Tanken är att när ryttaren belastar sitt ena sittben mer så kommer hästen som reaktion på detta dra ihop sina ryggmuskler på den sidan trycket ökar och därmed ställa sig. Den kortade ryggmuskeln blir då insidan. Ett par saker gör mig fundersam:

1) Jag utgår från att den gemensamma vikten av sadeln och ryttare inte får hästens ryggmuskler att dra ihop sig. Hos unghästar kan detta ske, men när hästen vant sig vid vikten så går denna reaktion över. Om inte skulle alla hästar springa runt med huvudet i vädret hela tiden. Så argumentet att hästen alltid och instinktivt kortar en muskel som utsätts för tryck håller inte. Vad menar dessa förespråkare förresten med tryck? När jag berör hästen, vid tex massage, då ”trycker” jag på musklerna. Inte drar det med nödvändighet ihop sig då. Tvärtom.

2) Om jag rider i tex en engelsk sadel med träbom som fördelar trycket över hästens rygg, varför ska då den lilla skiftningen jag kan åstadkomma få hästen att korta ena sidans muskulatur? Jag påstår inte att jag som ryttare inte kan påverka hästen och att hästen känner denna lilla skiftning. Det jag ifrågasätter är att hästen kortar muskulaturen som svar på denna skiftning. Om det vore så, då skulle Sveriges alla ridskolehästar ställa om för glatta livet när nybörjarna halkar hit och dit i sadeln.

3) Med resonemanget att jag som ryttare ställer hästen med sittbenen ska jag då alltid ha vikten på insidan (hästens konkava sida) oavsett hur hästen rör sig. Exempel: jag rider på volt i höger varv och hästen är ställd till höger. Vikten ska då vara till höger. Jag fortsätter i höger varv på volten men ställer hästen utåt. Vart ska vikten ta vägen? Utgår jag från idén om att jag ställer hästen med vikten så ska nu vikten helt plötsligt ligga till vänster eftersom hästen är ställd till vänster fast hästen ska fortsätta gå till höger. Jag tvivlar inte på att det finns ryttare som (tror sig rida) rider på detta sätt, för hästar har en förmåga att slå knut på sig själva för att göra det vi ber om. Däremot tror jag att det finns en hel hög med hästar och ryttare som inte får till det speciellt bra. Istället för att skuldbelägga hästen (lyssnar inte, vill inte arbeta osv) eller ryttaren (saknar känsla för ridning, tar inte instruktioner osv) så har jag följande förslag:

Istället för att böja hästen med sittbenen, ställ hästen med tyglarna. Hästen är i stort sett inte böjlig i sidled i ryggen i alla fall, däremot väldigt böjlig i halsen så ställ hals och nacke i stället.

Vikten placerar du sedan alltid i rörelseriktningen. Om du ser hästen som den kropp den är som alltid måste förhålla sig mot jordens dragningskraft, är det logiskt att hjälpa hästen att bibehålla sig i god hållning och balans gentemot jordens centrum genom att placera min vikt där hästen behöver ha sin vikt för att göra det jobb jag ber om.

Exempel: när hästen gå på volt i höger varv har jag alltid vikten till höger oavsett om hästen är ställd inåt eller utåt.

Exempel: i höger öppna utmed ridbanans långsida placerar jag vikten till vänster (i rörelseriktningen). Om jag bibehåller vinkeln (framdelen innanför spåret) men ställer om till förvänd sluta (också den med framdelen innanför spåret ), fortsätter jag ha vikten till vänster (vilket fortfarande är rörelseriktningen).

Pröva, du kommer se att ridningen går som en dans!