Perception är viktigare än perfektion

Jag har haft tillfälle att se och höra Karin "Kepan" Johansson, equiterapeut från Stockholm arbeta och det var riktigt intressant.Kepan har en bra förklaringsmodell som gör att det blir lättare att se det uppenbara när man tittar på en häst.

Inledningsvis berättade Kepan hur hästen är konstruerad. Ryggraden kan liknas vid ett pärlband, där rörligheten mellan de enskilda pärlorna är liten men att den rörligheten ändå ger god rörelseförmåga sett på hela bandet. Bogpartiet och bäckenpartiet liknades vid en balansstång med rörelse i flera riktningar och plan. Muskulaturen var den dräkt som hästen bar för att kunna röra skelettet och dess utseende kunde ge ledtrådar för hur hästen rörde sig.

Sen började Kepan ställa frågor och det som hände var att ägarna helt plötsligt började se vilka riktningar som fanns i balansstängerna, hur muskeldräkten såg ut och på så vis öppnade de sina ögon själv och såg varför hästen haft problem att fatta galopp i ena varvet och svårt att upprätthålla den i andra till exempel.

Hästarna visades också i rörelse. De longerades i grimma och för vissa hästar var skritt precis vad de klarade av och några klarade av hela registret.

På frågan om det var skadligt att låta hästarna springa runt på det viset (utan krav på form och tempo) sa Kepan att det är så vi får se hästen precis så som den är; dess balans, gångarter, tempo, övergångar, ställning etc. Det är när vi hänger på den inspänningstyglar eller andra snören, bestämmer gångart, tempo, voltstorlek som det börjar slita på hästen för då finns det en risk att vi begär sådant som den inte klarar av. Och, som Kepan påpekade, vi gör detta för att se hästen inte för att träna den.

Kopplingen mellan Kepans jobb och det jag gör är uppenbar. Vi vill båda att ryttaren, den i ekipaget som har en hjärna som har möjlighet att bygga bilder om framtiden, ska skaffa sig ett så korrekt underlag som möjligt för sina bilder och visioner om framtiden.

När du vet hur din häst ser ut, dess fel och förtjänster, när du vet hur du själv fungerar i din kropp då kan du rida och vara öppen för vad som verkligen sker i ridningen.

Då vet du om hästen behöver en extra halvhalt för att få lyftet i framdelen som behövs för att få en bra vänster galopp, innan du ger signalen. Du kan stämma av din egen kropp så att den inte rider in på en mindre volt än du egentligen vill ha för att du har så lätt att vrida dig till höger i din kropp.

Perception betyder varseblivning, att något kommer upp i medvetandet. Det är mycket viktigare än alla tankar på perfektion. Perfektion uppnås ett ögonblick och försvinner i nästa. Blir vi upptagna med att hålla kvar vid det perfekta går perceptionen förlorad och vi rider inte längre det steg som kommer utan det steg som varit.

"Vi är våra upprepade handlingar. Därmed är fulländning inte en handling, utan en vana."
*** Aristoteles

Perfektion är alltså summan av flera steg av ridning där du som ryttare är varse det som sker med dig och din häst. Precis som pärlbandet så är "rörligheten" mellan varje enskilt steg liten men rids de väl, ett efter ett, kan pärlbandet bli till både piaff, passage och galoppombyten med tiden.

Öppna - samlande eller lösgörande?

V 41 skrev jag om vad en öppna är och hjälperna för denna rörelse. Denna vecka handlar mitt blogginlägg som utlovat om när en öppna är lösgörande eller samlande.

Öppnan kan ridas i alla gångarter: skritt, trav och galopp. Gångarten i sig har inte att göra med ifall hästen lösgörs eller samlas.

Öppnan kan ridas på rakt spår utmed en vägg eller utan stöd av vägg. Närvaro eller frånvaro av en vägg påverkar inte heller ifall hästen lösgörs eller samlas. Väggen gör det tydligt ifall du kan guida hästen med precision eller inte (följder du väggen hela vägen eller driver hästen ifrån väggen?) men påverkar i sig inte graden av samling eller lösgörande.

Öppnan kan ridas på böjt spår. I öppna på ex en 15-meters volt sitter ryttare över själva voltspåret (vid pilen i figuren) medan hästens framdel går innanför och hästens bakdel utanför. Jämfört med att rida öppnan på rakt spår så är det böjda spåret mer lösgörande. Skälet till det är att de inre benen måste göra en större cirkulär rörelse för att sträckas framför och över de yttre benen när hästen rör sig på böjt spår. Hästen måste alltså vara friare i bog och bakdel för att så att kunna röra sig i öppna på volt jämfört med öppna på rakt spår. Ju större vinkel och mindre volt (streck-hästen i figuren rör sig med ca 45 graders vinkel gentemot voltspåret) desto mer lösgörs hästen. När du introducerar rörelsen gör du alltså det på stor volt och med liten vinkel för att sedan gradvis öka vinkel eller minska voltspåret men inte båda samtidigt.

Öppna kan ridas med halsen i varierande position. För att en öppna ska vara samlande för hästen, måste hästen lägga mer vikt på bakbenen. Enda sättet för hästen att göra detta är att höja huvud och nacke. Per definition kommer hästen när den samlar sig och alltså höjer huvud och nacke även korta stegen. Här har du kopplingen till tempo. När hästen rör sig i en låg form (öronen i mankhöjd, inte lägre) måste inte tempot öka men det kan och bör göra det. Om tempot inte ökar går hästen bara och lufsar med vikten på framdelen istället för att länga stegen och aktivera bakbenen i ett lösgörande arbete. När hästen rör sig i en högre form måste hästen även korta stegen, har hästen inte gjort det har hästen sänkt ryggen. Hästen måste även vara lätt i handen, annars är det du som håller upp hästen, istället för att hon håller upp sig själv. När hästen rör sig med huvud och nacke i en högre form, är lätt i handen och har jämn rytm då utför hästen ett samlande arbete.

Kom ihåg – när hästen gör den variant av öppna du begärt (eller vilken annan rörelse du nu bett om) då har du som ryttare inget mer att göra än att följa med! Slappna av i både händer och ben och låt hästen göra jobbet.

Gå några mil i hästskor

I min förra blogg funderade jag kring tygelhälta bland annat.

För att svara på en fråga som jag fått om orsaken till min hästs tygelhälta vill jag ge två funderingar. Jag tror att det fanns två skäl till att hon i början var oren och båda är relaterade till bettet. Den första anledningen satt hos mig och min egen hand, och den andra satt i min hästs mun. Vi var båda oskolade i vår relation till bettet helt enkelt!

När vi med tiden kom överens om och började lita till att vi kunde umgås via bettet försvann onödiga muskelspänningar och med dem försvann också orenheten.

Nu över till något helt annat. Det finns sitsträning och så finns det sitsträning och under kurshelgen i Vallentuna fick jag tillfälle att titta på Eckhardt Meyners sitsträningsfilm. Och ja, jösses - vad kan jag säga...

De ryttare som tjänstgjorde som demo-ryttare fick utstå en sån behandling att den enda förtjänsten med filmen är att i vissa delar behandlas ryttarna lika illa som en del av dagens dressyrhästar.

Eckhardt Meyners säger sig vara inspirerad av Alexanderteknik. Då borde han känna till att inom Alexanderteknik är en grundregel att smärta aldrig befrämjar avspänning.

På dvd:n var det flera som grinade illa. Särskilt en av de kvinnliga ryttarna visade tydliga tecken på smärta i nacke-axlar. Vid hans (ganska bryska) beröring drog hon både ihop sig och försökte komma undan, men han insisterade och med tydliga grimaser lät hon sig masseras.

Den scenen fick mig att förstå varför många hästar ömmar och har ont i nacken. Hon stannade kvar i hanteringen, fick spänna emot muskulärt för att kunna hantera smärtan och förväntades sen sätt igång och röra sig "genom" den motståndsspänning som alstrats i kroppen. Det är vardag för många hästar.

Som människa har vi förmågan att leva oss in i andras situationer, det kallas empati. Som ryttare bör vi någongång ta och gå ett par mil i våran hästs skor - den marschen kan öppna upp för en ny vardag för hästen och oss själva!

Öppna - hur görs den?

Öppna är en gymnastikövning för hästen som uppfanns på 1700-talet. I öppnan korsar hästen de inre benparen framför och över de yttre*. Detta medför att de inre benen måste lyftas i en cirkulär rörelse jämfört med när hästen går på rakt spår. Detta gör att hästen lösgör sig. Hästen kan även stärka sig genom att du rider öppna, och då är det främst inner bak som stärks genom att detta ben i öppna på tre spår kliver in under hästens, vinklas och bär vikt och sedan skjuter ifrån. Om hästen lösgörs eller stärks beror på tempo, spåret och vinkeln. Mer om detta om 14 dagar. I denna blogg vill jag först beskriva hjälperna för en öppna. Ett grundläggande förutsättning för att öppnan ska bidra med något positivt för hästen är att hästen är avslappnad, tuggar på bettet och att du som ryttare endast har lätt kontakt i tygeln. Tygelns vikt är det optimala, inte mer.

Du kan alltså rida öppna på rakt spår eller på böjt. Det raka spåret kan vara utmed en vägg, eller inte. För att du som ryttare ska veta att kommunikationen funkar mellan dig och din häst rider du öppnan utan stöd av någon vägg. Den öppna jag beskriver nedan rids på hörnlinjen (mitten av kortsidan till mitten av långsidan), och det är höger öppna.

Hjälperna är här höger hand. Skänkeln behövs bara om hästen stannar eller rör sig för långsamt. Det är handen som guidar och balanserar hästen så att den rör sig åt vänster samtidigt som den korsar benen. Hjälperna du kan använda allt efter behov är direkt och indirekt tygel, samt halvhalt. För att rida höger öppna, är hästen ställd ifrån rörelseriktningen (alltså åt höger) samtidigt som den rör sig åt vänster. Yttertygeln behövs inte. Om hästen ställer sig för mycket (näsvingen och ögonvrån ska vara synliga på höger sidan, men inte mer) har du antagligen tagit för hårt i högertygeln. Detta problem undviks bäst genom att du inte tar för mycket i höger tygeln till att börja med.



Du börjar i höger varv och använder höger direkt tygel för att vända upp på medellinjen. Du har redan rätt ställning (hästen tittar åt höger) eftersom du just passerat genom ett hörn. För att föra in hästen på hörnlinjen från medellinjen använder du höger indirekt tygel. Detta lägger vikten på vänster bak och hästen börjar svänga åt vänster. När bogen ligger på rätt linje kan du redan ha öppna beroende på hur lätt hästen samlar sig av sig själv. Om hästen inte tvärar (alltså inte korsar benen), utan går rakt på hörnlinjens spår, behöver du höger direkt tygel för att få hästen att lägga vikten på höger framben och börja korsa bakbenen. Om hästen svänger åt höger istället för att korsa bakbenen och fortsätta åt vänster behöver du halvhalt (på höger tygel) för att öka samlingsgraden. Kom i håg att när hästen gör sitt jobb (i det här fallet höger öppna ) sänker du handen vilket medför att du gör en eftergift. Skänkeln använder du inte heller utan dina skänklarna hänger som våta handdukar utmed hästens sidor.

Det finns två tillfällen när du får och ska ge din häst en hjälp. Det första är när du vill åstadkomma en förändring av fart eller riktning. Det andra är när hästen utför en förändring av fart eller riktning som du inte vill ha.

Öppna kan du alltså rida med bara en hand. Det behöver faktiskt inte vara krångligare. Pröva du med!

* Inner och ytter bestäms här av hur hästen är ställd. Den sida hästen tittar åt, den sida som är konkav är den inre. Den sida hästen tittar från, och som är konvex, det är den yttre.

Värmer det ur eller domnar det bort?

Fick återigen anledning att fundera över det gamla uttrycket "det värmer ur" som används om en häst är lite knackig i början av ett arbetspass. Min motfundering lyder värmer det verkligen ur eller domnar det helt enkelt bort?

Tanken om att den smärta som orsakar knackigheten domnar bort kom sig av en upplevelse jag hade under studentbalen. På Stadshotellets damtoalett gled det in galanta unga damer i alldeles för vackra skor och så fort dörren gått igen kveds det från flera håll. Någon var till och med så galen att hon tog av sig skorna och det fanns inte kallt vatten nog i kommunen att kyla ner de fötterna till ursprunglig storlek. Det blev till att trycka ner fötterna i skorna igen och med stapplande steg ta sig mot utgången för att göra en obesvärad entré när dörren svingade upp till festivitetssalen.

För hästar som är bytesdjur är varje tecken på svaghet en signal som inget rovdjur missar. Därför är hästarna experter på att dölja tidiga tecken på smärta. De har fyra ben att fördela vikten över och växlar mellan dessa. Tills den dagen när det inte går längre och vi har, en för oss synlig, hälta.

Min anglomärr såg påtagligt halt ut i höger varv alldeles i början av arbetet med att sätta igång henne. Det som hände för henne var att hon lade över en betydande del av sin vikt på höger fram. På böjt spår syntes det tydligt hur "svårt" det var för henne att lyfta benet och fortfarande hålla balansen. Lyftet blev lågt, steget kort och det såg ut som hon haltade. Hon behövde både hjälp med att balansera om sig och träna upp muskulaturen på ett bra sätt.

Det har fått mig att fundera på begreppet tygelhälta. Kan en häst vara tygelhalt, alltså gå rent till dess ryttaren tar upp tyglarna? Med erfarenheten från mitt sto så tror jag att det finns och att det beror väldigt mycket på hur tyglarna tas. Om tyglarna tas på ett sånt sätt att hästen måste "spänna emot" tygeltaget så stumnar dess muskulatur och då tror jag absolut att den kan medföra en rörelsestörning.

Essensen i detta inlägg är att rörelsestörningar inte behöver gå ända till vägs ände och bli hältor om vi som ryttare tar in den information som oftast finns rakt framför våra ögon (eller under rumpan!).

There is more to it than meets the eye. Det är i jämförelsen vi kan lägga märke till avvikelser. Många är de ryttare, som med facit i hand, faktiskt känt att något inte har stämt men som ridit på för att ingenting har synts. Var lyhörd, ägna en stund att medvetet känna in din häst, då kan du hinna lägga om kurs innan rörelsestörningen blir en fråga för kliniken.

Rytmen börjar i baken

Jag skrev i mitt förra blogginlägg för 14 dagar sedan om 8-volten. Förhoppningsvis har du nu prövat övningen, och kanske har du då lagt märke till att ibland så funkar din signaler med handen nästan som av sig själva, och ibland funkar det inte alls. Ett skäl till att det ibland funkar hur lätt som helst kan vara att du då, så att säga av misstag, lyckas koordinera dig med hästens rörelser.

Om vi koncentrerar oss på den högra handen när du rider, den rätta tidpunken för att göra en direkt tygel är när hästen har högra frambenet i marken. Det direkta tygeltaget lägger ju vikten på samma sidas framben och därför funkar det bättre när hästen redan har vikten där. Tiden för att göra hela tygelrörelsen (upp, utåt och tillbaka) bör inte vara längre än den tid hästen har foten i marken. Tidpunkten för att göra höger indirekt tygel är när hästen har höger fram i luften, eftersom en indirekt tygel lägger vikten på diagonala bak och alltså avlastar frambenet.

Nu kan då så klart titta på bogarna på din häst för att avgöra när du ska göre den ena eller det andra. Men du kan också känna i din egen kropp. Och det är här din rumpa kommer in. När du sitter på hästen kommer hästens rörelser att ge rörelser åt dina höfter. Här har du rytmen i det du gör. Rörelserna från hästen sätter fart på dina höfter och dessa rörelser går även upp till axlar och ut till handen. Om du känner efter – här gäller det att vara avslappnad och följsam för annars kan du inte ta in informationen från hästen och din egen kropp – kan du känna när handen nästan som av sig själv vill göra en direkt respektive indirekt tygel.

Ju bättre du blir på att tillåta rörelse och rytm från hästen att släppas fram i din egen kropp utan att spänna emot, desto mindre hjälper kan du göra. En viss muskeltonus måste du så klart ha, du får inte falla ihop på hästen som en säck potatis, men du ska inte heller vara spänd och blockerad i dina leder. Eller som säkert din mamma redan påpekat, lagom är bäst!

Nyfiken att pröva?
Det finns enstaka platser kvar på lägret 2-4 oktober!

Huvudet leder och kroppen följer

Det finns flera kopplingar mellan klassisk ridning och Alexanderteknik. En av dessa är just huvudet, både ur ett psykologiskt men även rent fysiskt/mekaniskt perspektiv.

Tygeln är den primära hjälpen inom klassisk ridning, för "hästen går dit huvudet visar" enligt Gueriniérè eller som en Alexanderlärare skulle säga - "huvudet leder och kroppen följer". Rent mekaniskt/fysiskt så beror det på att huvudet hos både häst och människa väger sina modiga kilon. Hos en fullstor häst ca 30 kilo och hos människan 4-6 kilo.

För att du ska få en uppfattning om vad ditt huvud väger så föreslår jag att du fyller en påse med cirka 4,5 kilo. Tag sedan påsen och låt den hänga från handen intill kroppen. Lägg märke till hur du uppfattar vikten. Ta sedan och lyft armen med påsen rakt ut framför dig. Hur uppfattar du vikten nu? Lägg märke till vad som händer i din kropp när du sträcker ut armen, behöver du kompensera för vikten på något sätt? Hur upplevde du att din balans påverkades?

Om vi låter huvudet hamna framför kroppens tyngpunkt måste musklerna i nacke, axlar, rygg och vader kompensera för den viktförskjutning som sker i vår kropp, annars tar tyngdlagen hand om oss och vi faller.

För hästen, som kan liknas vid ett bord med fyra ben med 30 kilo fästat ytterst på en pinne, har huvudet samma effekt. Höjer hästen huvudet flyttas 30 kilo mer mot bakbenen och frambenen blir lättrörliga. Sänker hästen huvudet lägger sig de 30 kilona tungt på frambenen.

En fasett av den psykologiska ädelstenen hos människan är tanken. Varje rörelse vi gör har en upprinnelse i hjärnan. Antingen är vi medvetna om nervimpulsen eller så är vi det inte - då kallas det ofta reflex. När vi lär oss rida (eller något annat nytt för övrigt) är vi engagerade i att skapa nya nervkopplingar som ska visa sig i kroppen som rörelse. Då är vi grova i våra rörelser därför att vi medvetet föröker analysera vad det är som sker, hur det går och om vi lyckas göra det vi ska.

Efter ett tag har vi kopplat nervbanorna såpass att vi kan börja förlita oss på reflexmässig respons. Vi börjar utveckla vår skicklighet. Vi börjar kunna "rida i varje steg", kan känna av var hästen är på väg innan den tar vägen dit och ge hjälper utifrån det.

Om hästar tänker eller inte låter jag vara osagt, det jag vet att även en häst behöver involvera hjärnan i början och bygga upp de nervbanor som ska leda till att dess kropp utför det vi begär av den - och att de absolut blir trötta av det arbetet. Precis som för oss snabbar träningen upp svarstiden för hästen, den etablerar reflexmässiga svar på tydligt ställda frågor.

Det finns alltså inga särskilda ryttarkroppar utan det viktiga är ryttarknoppar! Ryttarkänslan sitter i huvudet, både i hur du bär det rent fysiskt och hur du använder dig av insidan, vilken inlärningsstrategi du har och hur du ser på rätt och fel. Mina betraktelser om det sista tar vi en annan gång.